Posts Tagged ‘polarisation filter’

Nu har jag även testat ett Cirkulärt polarisationsfilter från tvspelsweb.se. Det har absolut blivit ett favorit filter direkt!

Med ett polarisationsfilter tar du bort speglingar i bläkande föremål som t.ex fönster, skärmar och vattenytor, dessutom får man en bättre färgåtergivning och kontrast, bra för att få fram den där vykortsblåa himlen.

Filtret skruvar man enkelt fast på linsen, det är två glas där det ena kan vridas för att få fram den effekt man vill ha, alltså hur mycket ”blänk” du vill ha eller ta bort.
Något som man ska komma ihåg när man använder ett polarisationsfilter som är ganska viktigt är att man förlorar två stegs exponering, och med det menas att med filtret blir bilden lite underexponerad (mörkare) än vad den skulle ha blivit utan filtret.

Fotograferar du mycket landskaps tycker jag att du absolut ska skaffa dig ett polarisationsfilter.

Om detta filter har jag inte hört någon kritik eller något som varit dåligt. Själv har jag heller inget dåligt att säga om filtret, det gör det som det ska och skärpan är som den ska.

Av: Caroline Dahlén

Flera artiklar av Caroline.

Cirkulärt Polarisationsfilter (CPL)
För några veckor sedan fick jag hem ett efterlängtat CPL-filter från tvspelsweb. Men det har varit så otroligt grått och regnigt väder den senaste veckan så det har hindrat mig från att testa detta filter.
Jag gjorde nu ett snabbt test utanför mitt jobb och såhär blev resultatet med och utan filter.

Filtret minskar reflektioner från exempelvis vatten och glas. Dessutom som ni ser på bilden nedan, så framhävs himlen mer med filtret än utan. Så detta är verkligen ett filter som kommer att bli mycket användbart nu när snön snart kommer!

Av: Linda-Pauline

Det finns inget ”vitt ljus”!
Ljus är elektromagnetisk strålning. Det strålningsområde som människoögat kan uppfatta spänner över våglängdsområdet 3900 Å (Ångström) till 7700 Å. Under 3900 Å kallas strålningen ultraviolett ljus, över 7700 Å kallas den infrarött ljus.

”Vitt ljus” är den optiska effekt som uppstår då alla våglängder inom det synliga området blandas samman i ögat (synsinnet). Vi kan dela upp det ”vita ljuset” igen: med ett prisma: visar alla grundkomponenterna i våglängdsområdet, med ett filter: sorterar ut bara en viss våglängd (= färgton) ur ljuset.

Polarisation = ordning och reda
Polarisation innebär att det elektriska fältet förflyttar sig i ett eller annat plan (det magnetiska fältet bortser vi ifrån här – det saknar betydelse för själva förklaringen). Ljuset från vår källa – solen, en glödlampa – har naturligtvis olika ljuskaraktärer (blandningsförhållandet mellan de olika strålningsvåglängderna – saknar också betydelse i just detta sammanhang), men ingen speciell polarisationsriktning – m.a.o. det är opolariserat. Enkelt uttryckt: det är ingen ordning alls på polarisationen. Med ett färgat filter kan du plocka ut just den våglängd (= färgton) som du är intresserad av. Med ett polarisationsfilter kan du plocka ut den polarisation du är intresserad av.

Polarisationsfiltret är ett staket!
Du står framför ett staket, bestående av höga, vertikala spjälor med ett visst fritt mellanrum mellan varje spjäla. Du skall överlämna något, t.ex. en bok, till någon på andra sidan. Hur gör du? Du håller naturligtvis boken vertikalt ( d.v.s. i läge 0°) och skjuter in den genom ett mellanrum. Skulle du hålla boken horisontellt (d.v.s. i läge 90°) skulle du inte kunna få över boken till andra sidan. Polarisationsfiltret är ett ”staket” som du dessutom kan vrida i önskat läge 0° – 180° och därmed välja ut vilken polarisation du vill släppa igenom, respektive spärra. Med polarisationsfiltret kan du – till skillnad från boken – dessutom delvis släppa igenom eller spärra det aktuella polarisationsfältet. Men självfallet kostar det något: en del av ljuset släpps ju inte igenom: du tappar ett bländarsteg (eller i praktiken faktiskt lite mer).

Reflektion = polarisation
I vissa sammanhang reflekteras ljuset mer eller mindre när det träffar en yta eller ett föremål. Vi säger att föremålet är mer eller mindre blankt. Nu kommer det intressanta.

Ljus som träffar föremålet/ytan vinkelrätt, reflekteras opolariserat. Träffar det ytan snett (inom vissa vinklar), kommer det att reflekteras polariserat!

Det innebär t.ex. om belysningen träffar ytan/föremålet i samma riktning som du själv fotograferar, har du ingen användning av ett polarisationsfilter! Bilderna visar effekten av ett polarisationsfilter:

Fig. 1: Dataskärmen belyses från sidan av en lampa. En reflex uppstår i skärmens matta yta.

Fig. 2: Polarisationsfiltret vrids till ett läge där reflexen undertrycks nästan totalt (resterna beror på att infallsvinkeln inte är optimal – vissa delar av reflexen är fortfarande opolariserad). Det innebär att vi nu ställt in filtret så att det står 90° mot reflexens polarisationsriktning = reflexen kommer inte igenom staketet!

Fig. 3: Här är filtret inställt till 0°, d.v.s. i samma polarisationsriktning som reflexen. Det du ser är alltså bara själva reflexen! (Och dessutom lite smuts på skärmen…)

Så om det är blänk i kromen på en amerikanare från 50-talet, eller om det är solblänk i vattnet en sommardag så vet du nu att dessa reflexer är polariserat ljus. Och med hjälp av ditt optiska staket kan du filtrera bort det. Under förutsättning att du inte har solen direkt i ryggen…

Är himlen blå ute i rymden?
Nej, den är svart, kolsvart. Först är det viktigt att vara medveten om att luft är en materia. Den består alltså av molekyler. Det finns det inte ute i rymden. Dessutom har olika ljusvåglängder olika reflektionsegenskaper. Korta våglängder (d.v.s. det blå ljuset) reflekteras mer än långa.

När solljuset träffat jordens atmosfär kommer det att kollidera med luftmolekylerna och till viss del reflekteras. Eftersom de korta våglängderna är lite piggare, är det framförallt dessa som reflekteras och sprids och vi uppfattar därför att himlen är blå (fast det är den ju inte…). På kvällen (och naturligtvis även tidig morgon) när solen står lågt har ljuset en betydligt längre sträcka att förflytta sig i vår atmosfär innan det når jordytan. Och då har också en stor del av den ”blå” strålningen filtrerats bort i atmosfärens molekylbrus. Nu är det strålning åt det gul/röda hållet som dominerar (längre våglängd), den sprids inte på samma sätt, utan går rakt fram. Därför orkar den också mer…

Varför gör polariseringsfiltret himlen blåare?
Det gör det inte. Det bara ser ut så.
Det ljus som reflekteras av luftens molekyler är delvis polariserat. Och förvisso innehåller det en betydande mängd blått (eftersom den våglängden reflekteras mest), men det innehåller också en viss del polariserat ljus av de övriga färgtonerna. Och med ditt polarisationsfilter, ditt optiska staket, kan du reglera hur stor del av detta polariserade ljus som du vill ta bort, i förhållande till det icke-polariserade ljuset.

Det vi får är en subtraktion – minskning – av luminansvärdet i signalen. Himlen blir inte blåare, men den blir mörkare, vilket kan upplevas som om den blir mer mättat blå.

Den lilla andelen polariserat ljus av andra färgtoner filtreras också bort, vilket innebär att även dessa andra färgtoner blir mörkare – eller upplevs som mer mättade. Relationen mellan de olika färgtonerna behålls alltså.

För de av oss som tillbringat ett liv inom televisionens tekniska värld, är detta inget märkligt. I TV-tekniken (färg-) talar vi om fyra olika signaler:

Y-signalen, som enbart är bildens ljus- och kontrastvärden. Y-signalen ger alltså en ren svart-vit bild. De övriga signalerna heter R-Y, G-Y och B-Y, vilket är den röda, gröna och blå signalen, utan sitt luminans- och kontrastvärde. Lägger man samman dessa signaler får vi en RGB-signal, vilket kanske verkar bekant även för personer i datavärlden…

När polarisationsfiltret synes göra himlen blåare, är det samma effekt som om vi på TV-apparaten drar ner bara ljuskontrollen (luminansen). Bilden blir mörkare och kontrasten hårdare. Men det är samma blåa himmel. Så lite fusk är det ju faktiskt…

Utan polarisationsfilter                                                      Med polarisationsfilter

Inför din kommande rymdfärd
Så om du planerar en rymdfärd så vet du nu att bilder ut i rymden blir bara svarta – det finns inga luftmolekyler som kan reflektera solens ljus. Å andra sidan, vänder du kameran mot jorden med sin atmosfär, så ser du en bild av vår vackra blå planet. Och nu vet du varför.

TELEVISOR
Lars E. Lindhe

Av: Anna Blomdahl

Jag är inte på något sätt en proffsfotograf. Jag vet knappt om jag ens vill kalla mig för fotograf. Men däremot så är jag en entusiast! Jag har fotograferat sedan jag var 6 år gammal, och såhär 17 år senare så har jag fortfarande inga planer på att sluta. Det jag alltid har varit intresserad av att föreviga är natur. Vackra vyer på skiftande höstfärger, åkrarna som bildar det skånska lapptäcket, färgsprakande himlascener. Men jag har aldrig blivit nöjd med bilderna. Aldrig någonsin. När jag var liten och fick de framkallade bilderna i postlådan så minns jag hur oerhört besviken jag blev av de mörka färgfattiga bilderna med låg kontrast. Under åren har jag bytt upp mig till bättre och bättre kameror. Men inte ens nu när jag har en digital systemkamera så blir jag nöjd med naturbilderna. Jag blir frustrerad över att jag varje gång måste redigera bilderna i datorn för att få fram färgerna som jag såg dem med mina ögon när jag tog bilden. Och en sak som är svår att redigera bort är den ljust blekgnistrande tonen som ligger över mina landskapsbilder. Det var bara nyligen som jag fick lära mig att fantastiska landskapsbilder bara är ett polarisationsfilter bort.

Ljus är ett nyckelord. När man fotograferar så kontrollerar hur mycket ljus som ska komma in i kameran (bländartal) och hur lång tid det ska komma in i kameran (slutartid). Det går att läsa om i vilken fotobok som helst. Men något som man som nybörjare sällan får lära sig är att man ibland också bör kontrollera vad för sorts ljus som ska komma in i kameran. Om du använder ett polarisationsfilter för att sortera bort det polariserade ljuset så får du blåare himlar, starkare färger, högre kontraster och mindre blänk i dina bilder. Titta på bilden nedan för exempel. De bilderna är enbart beskurna för att lättare kunna se skillnaderna. I övrigt är de helt oredigerade.

Eftersom det inte är alla som har fysik som sitt favoritämne så ska jag kort försöka mig på att förklara vad det är som händer med ljuset. Ljus har en våglängd, det betyder att ljus svänger med extremt små svängningar (som är så små att det inte går att uppfatta med blotta ögat). Det går alltså inte spikrakt fram. Om ljus träffar en blank yta så reflekteras det, det skickas alltså vidare. Det kan ske på glasrutor, vatten, snö, trädens blad och så vidare. Faktum är att reflektionsblänket också ses i himlen, eftersom solljuset reflekteras mot mikroskopiska små vattendroppar som finns i atmosfären. När ljuset reflekteras så blir en del av det (i somliga fall, vilket avgörs av vinkeln, inget alls) opolariserat ljus. Och det är det man vill undvika om man vill ha klara färger och inget reflektionsblänk. Med ett polarisationsfilter ser man till att man bara får med sig det polariserade ljuset in i kameran.

En annan bra sak med polarisationsfilter är det faktum att man måste snurra på dem, och på det sättet ökar eller minskar man mängden ”blänk-ljus” som kommer in i kameran. Hur mycket man ska vrida på det beror bland annat på vinkeln det opolariserade ljuset har. Men man behöver inte göra uträkningar för sådant, utan man ser tydligt i sökaren om man har lyckats stänga ute eller dämpa blänket samtidigt som man snurrar på polarisationsfiltret. För man vill kanske inte alltid få bort allt blänk.

Bra att veta är att polarisationsfiltret är att om man har det på kameran så tappar man 1-2 bländarsteg i ljusstyrka. Bilden blir alltså lite underexponerad (för mörk) i och med att man sätter det här glaset framför objektivet. Detta är dock enkelt löst genom att man ökar exponeringskompensationen (brukar stå i manualen för kameran hur man gör). Men det är en bra sak att känna till, så att man inte tror att man har gjort något fel om man får för mörka bilder.

Man bör också veta att även om man kan få bort blänket från i princip alla ytor så gäller inte detta metall. Istället för att se det som något dåligt (personligen anser jag inte att metallblänk brukar vara några problem) så kan man utnyttja det. När det gäller till exempel smyckefotografering så gör ett polariseringsfilter att man kan ta fram de vackra färgerna i stenar och färgdetaljer samtidigt som man har kvar det vackra smyckesblänket (för detta är en situation när man faktiskt vill ha blänk).

Polarisationsfilter kan man köpa i i princip alla fotoaffärer.
Mitt eget kommer från tvspelsweb.se.

Fler artiklar av Anna B.