Varför polarisationsfilter?

Av: Anna Blomdahl

Jag är inte på något sätt en proffsfotograf. Jag vet knappt om jag ens vill kalla mig för fotograf. Men däremot så är jag en entusiast! Jag har fotograferat sedan jag var 6 år gammal, och såhär 17 år senare så har jag fortfarande inga planer på att sluta. Det jag alltid har varit intresserad av att föreviga är natur. Vackra vyer på skiftande höstfärger, åkrarna som bildar det skånska lapptäcket, färgsprakande himlascener. Men jag har aldrig blivit nöjd med bilderna. Aldrig någonsin. När jag var liten och fick de framkallade bilderna i postlådan så minns jag hur oerhört besviken jag blev av de mörka färgfattiga bilderna med låg kontrast. Under åren har jag bytt upp mig till bättre och bättre kameror. Men inte ens nu när jag har en digital systemkamera så blir jag nöjd med naturbilderna. Jag blir frustrerad över att jag varje gång måste redigera bilderna i datorn för att få fram färgerna som jag såg dem med mina ögon när jag tog bilden. Och en sak som är svår att redigera bort är den ljust blekgnistrande tonen som ligger över mina landskapsbilder. Det var bara nyligen som jag fick lära mig att fantastiska landskapsbilder bara är ett polarisationsfilter bort.

Ljus är ett nyckelord. När man fotograferar så kontrollerar hur mycket ljus som ska komma in i kameran (bländartal) och hur lång tid det ska komma in i kameran (slutartid). Det går att läsa om i vilken fotobok som helst. Men något som man som nybörjare sällan får lära sig är att man ibland också bör kontrollera vad för sorts ljus som ska komma in i kameran. Om du använder ett polarisationsfilter för att sortera bort det polariserade ljuset så får du blåare himlar, starkare färger, högre kontraster och mindre blänk i dina bilder. Titta på bilden nedan för exempel. De bilderna är enbart beskurna för att lättare kunna se skillnaderna. I övrigt är de helt oredigerade.

Eftersom det inte är alla som har fysik som sitt favoritämne så ska jag kort försöka mig på att förklara vad det är som händer med ljuset. Ljus har en våglängd, det betyder att ljus svänger med extremt små svängningar (som är så små att det inte går att uppfatta med blotta ögat). Det går alltså inte spikrakt fram. Om ljus träffar en blank yta så reflekteras det, det skickas alltså vidare. Det kan ske på glasrutor, vatten, snö, trädens blad och så vidare. Faktum är att reflektionsblänket också ses i himlen, eftersom solljuset reflekteras mot mikroskopiska små vattendroppar som finns i atmosfären. När ljuset reflekteras så blir en del av det (i somliga fall, vilket avgörs av vinkeln, inget alls) opolariserat ljus. Och det är det man vill undvika om man vill ha klara färger och inget reflektionsblänk. Med ett polarisationsfilter ser man till att man bara får med sig det polariserade ljuset in i kameran.

En annan bra sak med polarisationsfilter är det faktum att man måste snurra på dem, och på det sättet ökar eller minskar man mängden ”blänk-ljus” som kommer in i kameran. Hur mycket man ska vrida på det beror bland annat på vinkeln det opolariserade ljuset har. Men man behöver inte göra uträkningar för sådant, utan man ser tydligt i sökaren om man har lyckats stänga ute eller dämpa blänket samtidigt som man snurrar på polarisationsfiltret. För man vill kanske inte alltid få bort allt blänk.

Bra att veta är att polarisationsfiltret är att om man har det på kameran så tappar man 1-2 bländarsteg i ljusstyrka. Bilden blir alltså lite underexponerad (för mörk) i och med att man sätter det här glaset framför objektivet. Detta är dock enkelt löst genom att man ökar exponeringskompensationen (brukar stå i manualen för kameran hur man gör). Men det är en bra sak att känna till, så att man inte tror att man har gjort något fel om man får för mörka bilder.

Man bör också veta att även om man kan få bort blänket från i princip alla ytor så gäller inte detta metall. Istället för att se det som något dåligt (personligen anser jag inte att metallblänk brukar vara några problem) så kan man utnyttja det. När det gäller till exempel smyckefotografering så gör ett polariseringsfilter att man kan ta fram de vackra färgerna i stenar och färgdetaljer samtidigt som man har kvar det vackra smyckesblänket (för detta är en situation när man faktiskt vill ha blänk).

Polarisationsfilter kan man köpa i i princip alla fotoaffärer.
Mitt eget kommer från kamda.se.

Fler artiklar av Anna B.

10 comments

  1. superbra artikel!! har nu lärt mig en hel del! Tack för dessa för och efter bilder. Har nu inhandlat detta filter, samt stjärnfilter och soft focus 🙂 härnäst, close-up 🙂

  2. Jag som kände mig rätt korkad innan då jag inte förstod någonting om polarisation och ljus känner mig nu betydligt smartare. Superbra artikel!!

  3. Hallå

    Jättefin redogörelse med fina exempel. Nu skall jag testa !

    Stephan

  4. Hej.
    Mycket bra artikel,nu blev jag lite klokare.
    Går nämligen i tankar om jag ska köpa ett Polarisationsfilter eller inte.

    Ha det bra.
    Hälsningar Christer.

  5. Hej!

    Så mycket ”matnyttigt” jag hittat när jag nu blivit ”biten” av filter. Tack för jättebra och lättfattad info!

    Ha dé!

    Lasse

  6. Väldigt bra artikel om skillnaderna mellan filter och bra tips på inköpsställe.

  7. Så lättförståeligt skrivet..Det ”ljusnade” lite..hos mej..hoppas bilderna kommer att göra det också..bara att testa. Tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *