Du har köpt (eller på annat sätt förtjänat) din första systemkamera.
Kanske du fick med ett objektiv tillsammans med kamerahuset, eller så köpte du objektivet seperat.
Oavsett vilket så är det ett viktigt uppdrag som nu härnäst väntar dig: att fatta beslutet om du ska ha ett UV-filter eller inte.
Hela debatten om huruvida man ska använda UV-filter eller inte har fått folk att slå sig ner i två läger: de som menar att UV-filter är viktigt och oumbärligt att ha på objektivet hela tiden eftersom det är en billig försäkring, och de som menar att UV-filter ska undvikas som pesten för att det drar ner bildkvalitén på bilderna och orsakar mycket mer problem än nytta.
Själv hör jag till de som tycker att UV-filter är livsviktigt, men Jag vill understryka att alla får ha sin egen åsikt.
Detta är min. Jag kommer att berätta för er om en händelse som gjorde att jag sparade tusenlappar tack vare ett UV-filter, jag kommer att berätta om fördelarna, men också om de nackdelar som man har upplevt.

Först och främst vill jag berätta vad ett UV-filter är egentligen.
Ett UV-filter sorterar bort UV-ljuset, så att det inte kommer in i kameran och kan påverka hur fotografiet blir.
Människoögat kan uppfatta ljus (=färger) mellan våglängderna på ca 400nm-700nm. Det finns dock annat ljus också: ljus med våglängder över 700nm kallas infrarött ljus, och ljuset med våglängder under 400nm är det ultravioletta ljuset – UV-ljuset.

UV-ljuset ställde till det mest för de gamla analoga kamerorna, som var lite känsliga för det. Det handlade mest om vinterbilder som antog en mera blåaktig ton.
UV-ljuset gör nämligen att det blir mer blåstick i bilden.
Dagens digitala kameror har oftast ett inbyggt UV-filter, och problemet med blåstick från UV-ljus uppkommer nu mest på högre höjder, som när man fotograferar högt upp i bergstrakter, där det finns väldigt mycket UV-ljus. Fotograferar man inte så mycket på bergshöjd så märker man dock nästan aldrig av själva UV-skyddseffekten filtret har, vilket ni kan se på med- och utan-bilderna här nedan.
Ett UV-filter påverkar sällan bilden så att det syns, det är därför det lämpar sig så bra som ett skydd som kan sitta på alltid.

Av just den anledningen att det normalt inte påverkar bilden används UV-filter nästan enbart i egenskap av skyddsglas för objektivet.
Genom att ha ett glas för nån hundralapp längst fram på ett dyrt objektiv för många tusenlappar kan man förhindra många skador på objektivet.

Om någon till exempel stöter emot dig när du går runt med din kamera så kan det yttersta glaset i objektivet skadas eller repas.
Det innebär en förlust på flera tusen kronor. Men om du hade ett UV-filter på objektivet så är det bara att slänga UV-filtret och köpa ett nytt att sätta dit istället.
Förlusten går från att vara flera tusen till att vara nån hundralapp om skadan skulle vara framme.

Jag är mycket rädd om min kamera. Den var mycket dyr och jag tycker om den. Men för det vill Jag inte låsa in den i ett bankvalv och aldrig våga använda den.
Den följer med mig överallt och får, trots allt, vara med om en hel del saker. Jag har aldrig (än så länge) varit med om att den gått sönder eller strulat på något sätt. Men häromdagen hände något som gjorde mig så otroligt innerligt tacksam mot mig själv för att jag tänkte ett steg längre när jag köpte kameran och såg till att utrusta objektivet med UV-filter som ett rent skydd.
Jag var hemma i min bostad och hade just använt kameran för att ta en bild av en av mina blommor. När jag sedan skulle lägga undan kameran så hängde jag den över axeln under min korta promenad in i ett annat rum där den vadderade kameraväskan befann sig.
Av ren otur kombinerat med ett uns klantighet råkade kameran stöta i en möbel.
Inte hårt alls, bara en lätt nuddning. Men det tog längst fram på objektivet. Hade jag inte haft ett filter på då hade skadan ni ser på bilden nedan suttit i frontelementet på mitt objektiv värt 3000:- istället. Och märk väl att det är ett billigt objektiv, det hade lika gärna kunnat vara ett för 10 000:- som varit hotat.

Bättre ett jack i UV-filtret än i objektivet tycker jag.

Det är just av anledningen att man sätter ett glas för nån hundralapp på objektivglas för många tusenlappar som gör att det ena lägret sätter sig emot UV-filter.
De menar att sätta nåt billigt glas framför ett dyrt objektiv är idiotiskt.
De påstår att det drar ner bildkvalitén och att det orsakar s.k. ”ghosting” och ljuskatter i bilderna. Alltså att det extra glaset utanpå objektivet skulle göra att ljuset studsade fel och att det därför blev ljusprickar, speglingar och reflektioner i bilderna. De har rätt i att det i vissa fall kan bli ljusreflektioner på grund av att man har ett filter påsatt på objektivet. Men det inträffar mycket sällan, och när det gör det så upptäcker man det oftast direkt och löser problemet genom att helt enkelt skruva av filtret för ögonblicket.
Till exempel kan nämnas att när det gäller fotografering i nästintill beckmörka förhållanden så är risken för interna ljusreflektioner större (men i vissa fall gäller det även om man inte har ett filter). Att bildkvalitén skulle bli sämre har jag inte kunnat upptäcka på något vis, även fast jag studerat bilderna noga.

Mitt råd till dig är att investera i ett UV-filter. Det kostar väldigt lite, men kan innebära att du sparar flera tusen.
Efter att du har haft det på och fotograferat med det i ett par veckor så titta på bilderna. Kan du på något sätt se att de blivit sämre så är det bara att sluta använda filtret. Jag själv personligen har tydligt insett vikten av att ha ett UV-filter påmonterat alltid. Mina objektiv är alltför värdefulla för mig för att vara utan det skyddet.

Av: Anna Blomdahl

Alla artiklar av Anna B.

ND-filter, Neutral Density Filter, Gråfilter, alla är de namn för en och samma sak: ett grått glasfilter som används för att reglera hur mycket ljus som kommer in i kameran. Den gråa färgen som filtret har påverkar inte färgen på ljuset som släpps igenom, utan det är bara själva ljusstyrkan som påverkas. Oftast finns det en filtergänga ytterst på dessa, eftersom de fungerar utmärkt att kombinera med andra filter. Till exempel så kan man skruva på flera stycken gråfilter efter varandra för att släppa igenom minimalt med ljus, eller så kanske man vill ha ett effektfilter eller polarisationsfilter ytterst.
Med och utan gråfilter. Dessa två bilder är tagna med likadana inställningar: ISO100, 1/6s., f/5.6. Det enda som skiljer dem åt är att fotografiet till vänster är taget genom ett gråfilter (ND8). Här ville jag ha en viss slutartid för att få med hur vinden rör lite grand vid blommorna. Eftersom jag inte kunde få större slutaröppning än 5.6 så var mitt enda alternativ att använda ett gråfilter. Utan gråfilter blev bilden överexponerad (bilden till höger).

Det ett gråfilter används allra mest till är bilder på rinnande vatten. Om man till exempel vill fotografera en bäck eller ett vattenfall, så kan det bli mycket snyggt att använda lång slutartid. Det får vattnet att se ut som flytande silke. (Se mitt bildexempel här nedanför, där jag har använt ett gråfilter från tvspelsweb.se) Problemet som uppstår om man inte har ett gråfilter kommer genom att slutartiden måste vara lång, flera sekunder minst. Och tas bilden i dagsljus kommer den då att bli överexponerad, alltså helt vit. För att rätta till det kan man ändra till en liten bländaröppning (=ett stort bländartal), se till att använda lägsta möjliga ISO-värde, och även exponeringskompensera. Men det här räcker aldrig om det är dagsljus man befinner sig i. Det enda som hjälper då är att använda en eller ett par gråfilter.

En annan sak som gråfilter är användbart till är när man vill kunna kontrollera skärpedjupet bättre. Alltså, hur pass suddig bakgrunden blir om man fotograferar till exempel en blomma, eller ett porträtt. Är man ute i dagsljus och gör det så behöver man använda en mindre bländare (=högt bländartal) för att bilden inte ska bli överexponerad. Men om man använder en mindre bländare så blir bakgrunden inte sådär vackert suddig som det behövs för att riktigt lyfta fram ett subjekt. Använder man ett gråfilter kan man använda en större bländaröppning (=lågt bländartal), för ljusflödet in i kameran blir inte lika starkt.

Det finns också tonade gråfilter. De är mycket användbart vid landskapsfotografering, som ju oftast involverar himlar. Då blir himlen något mörkare medan resten av landskapet bibehåller sin egen ljusstyrka. Halva det tonade gråfiltret är alltså ett gråfilter, medan den andra halvan är vanligt genomskinligt glas.

Med och utan gråfilter. Genom att använda längre slutartid när man fotograferar vatten kan man få det att se lite magiskt och dimm-liknande ut. Ju längre slutartid desto bättre. Fast jag använde ett gråfilter (ND8) på bilden till vänster kunde jag bara komma upp i 3 sekunders slutartid innan bilden blev för överexponerad. Bilden till höger är tagen utan gråfilter, och slutartiden fick stanna vid 1/100 sekund.

Gråfilterna kan ha namn som till exempel ND4 och ND8 (där ND står för Neutral Density, engelska för gråfilter). Om man använder ett ND8 blir slutartiden 8 gånger längre, jämfört med en bild tagen utan gråfilter. Och detta utan att ändra vare sig ISO-värde eller slutaröppning. Nu när vi ändå är inne på siffror så kan jag berätta hur man räknar när man använder flera gråfilter på samma gång; har man både ett ND8-filter och ett ND4-filter påskruvat på samma gång blir resultatet ND32. Talen ska multipliceras med varandra, inte adderas.

Av: Anna Blomdahl.

Alla artiklar AnnaB.

Stjärnfilter (star filter på engelska) tillhör kategorin ”ha-roligt-med-din-kamera”. Den skapar en effekt som gör att starkt ljus blir stjärnformat. Det är väldigt effektfullt att använda när man fotograferar bland annat glittrande smycken (både som produktfoto och burna vid porträttfotografering) då det ger bilden en mer galmourös touch.
Med och utan stjärnfilter. Fotograferar man smycken så är det effektfullt att använda ett stjärnfilter och en riktad lampa för att få det att se lite mer glamouröst ut.Det finns olika stjärnfilter, och det som skiljer de åt är antalet strålar som går ut från stjärnan som bildas där det finns starkt ljus i bilden. De vanligaste är 4, 6 och 8 strålar. Vissa stjärnfilter kan man rotera (så som man roterar ett polarisationsfilter), och det är mycket användbart eftersom stjärnorna ju påverkar kompositionen väldigt mycket. Vill man att ”stjärnan” ska vara lite på snedden så roterar man filtret. Detta går att göra även om filtret i sig inte är roterbart. Så länge det är ett runt filter man skruvar på längst ut på objektivet så kan man precis lossa på det, då roteras det lite grand. Har man möjlighet så kan man också rotera hela kameran.Om man har ett stjärnfilter som ger stjärnor med 8 eller fler strålar bör man tänka på att dessa stjärnor kräver ganska mycket uppmärksamhet i bilden, och därför bör man vara noga med kompositionen. Storleken på stjärnan beror på hur pass starkt ljuset är. Ju svagare ljus, desto mindre stjärna.När man fotograferar något och använder stor bländare (=litet bländartal) samtidigt som man använder ett stjärnfilter så bör man vara uppmärksam om man har en suddig bakgrund bakom motivet (ett litet skärpedjup). Det synliga rutmönster som finns i själva stjärnfiltret kan då i vissa fall synas i bilden. Men det är också egentligen det enda man behöver tänka på. Det är mycket enkelt att använda ett stjärnfilter. Om man tycker att man har svårt för att få det snyggt så har det oftast att göra med att man kunde komponerat bilden bättre.

Stjärnfiltret är användbart i såväl dagsljus som mörker, så länge det finns någon sorts ljuskälla att arbeta med.

Stjärnfilter kostar inte alls speciellt mycket, och det är väldigt roligt att använda. Och de brukar imponera på folk. Mitt eget stjärnfilter kommer från tvspelsweb.se.

Av: Anna Blomdahl.
Alla artiklar av Anna.

Något som är på väg att bli trendigt just nu är infraröd fotografering, eller ”IR-foto”. Det hela går ut på att fånga omvärlden så som vi inte är vana att se den. Med ett IR-filter släpps bara infrarött ljus igenom objektivet.

Alla färger så som vi är vana vid att se dem blir helt annorlunda, och det beror på att vi normalt inte kan se det infraröda ljuset.

Ljuset som människoögat kan uppfatta ligger på cirka 400-700 nanometer. Det infraröda ljuset har mycket högre våglängder, så därför kan vi människor inte se det. Det hela går att jämföra med ljud där det ju finns toner som har en frekvens som människoörat inte kan höra (många kan till exempel inte höra ljudet från syrsor just för att det ligger på gränsen för vad vi kan uppfatta).

Sensorn i kameran kan uppfatta även ljus med våglängder som ligger utanför det människoögat kan se. För att se hur det infraröda ljuset ser ut så skruvar man på ett IR-filter längst ut på objektivet, sen tar man en bild och låter kameran tolka ljuset.

I och med IR-filtret så blockeras allt ljus som inte är infrarött, alltså: bara det infraröda ljuset som släpps igenom. IR-fotografier får en väldigt magisk ton och kan ibland nästan se lite utomjordiska ut. Men om människoögat bara hade uppfattat ljus i just de våglängderna som IR har, så hade det ju faktiskt varit så här vi sett världen hela tiden.

I början kan det kännas svårt att lära sig få till bra IR-foton, men när man väl lärt sig det så inser man att det är väldigt enkelt. Det handlar om att vara nyfiken och hitta just sin egen stil, och att våga prova. Jag själv hade aldrig provat på IR-foto innan, men ett styck IR-filter från Tvspelsweb senare så kan Jag konstatera att det bara tog mig ett par dagar att kunna knäppa användbara bilder.

Eftersom IR-filtret är väldigt ”tätt” (mörkt) så krävs det lång slutartid, 15-30 sekunder, så ett stativ eller fast underlag är ett måste.Bra motiv för IR-fotografering är först och främst landskap och objekt. Och vid landskapsfotografering bör det vara vindstilla. Allt på grund av den långa slutartiden som krävs.

Motiven blir vackrast när de är färgrika och har hög kontrast mot varandra. Att ta kvällsbilder utan himmel eller något annat som får kontrastera blir alltså inte särskilt effektfullt. Det bästa är att fotografera något mot en riktigt blå himmel med vackra vita moln och att ha en hel del grönt med i omgivningarna, som träd och gräs.

Dina första fotografier med IR-filter kommer antagligen vara väldigt röda.
Gillar du den stilen så är det mycket bra och praktiskt, eftersom IR-bilder faktiskt ser ut så här direkt genom kamerafiltret.

För att få bort den intensivt röda tonen så krävs lite förarbete, och sedan lite efterarbete. Men allt är mycket enkelt. Det första man kan göra är att justera vitbalansen. Man går till inställningen för vitbalans och väljer läget för att ställa in egen vitbalans. Den vitbalansen ska tas mot något grönt (som t.ex. en buske, eller gräs). Se till att sökaren fylls av färgen grönt. Detta ska göras med IR-filtret på, vilket gör att bilden för vitbalansinställningen också måste tas med väldigt lång slutartid.

Genom att sedan fotografera med sin egen vitbalans inställd så blir bilderna inte alls så röda.

Tycker man fortfarande att bilden är ganska mycket för röd så kan man göra lite efterarbete i ett bildredigeringsprogram. Vissa bilder blir väldigt effektfulla om man byter kanal på rött och blått. Då går man in i bildredigeringsprogrammet och väljer en inställning som heter något i stil med ”Blanda kanaler” eller ”Channel Mixer”.

I Photoshop ligger dessa inställningar under Image > Adjustments. Man väljer sedan ”Output Channel: Red” och ställer in ”Source Channel Red” till 0% och ”Source Channel Blue” till 100%. Därefter väljer man ”Output Channel Blue” och gör precis tvärtom: ”Source Channel Red” ska sättas till 100% och ”Source Channel Blue” ska sättas till 0%. På det här sättet har den röda färgen i princip tagits bort. Tycker man att det då istället blir för blått och man vill ändra på färgbalanserna så kan man finjustera de inställningarna man just gjorde.

Om man tycker att bilden bara har lite för mycket rött i sig så kan man dra ner färgstyrkan på just den röda färgen. Inställningen heter mättnad eller saturation. I Photoshop hittar man det under Image > Adjustments > Hue/Saturation. Man väljer att det är färgen röd man vill göra inställningar för och sedan drar man ner värdet för mättnaden/saturation. Ju intensivare man använder den här funktionen, ju mer svartvit blir bilden.

Ytterligare en teknik för att få en mer användbar bild är inställningen nivåer/levels. I Photoshop finns även den under Image > Adjustments. Med den här inställningen kan man få lite mer kontrast i sin bild. Oftast räcker det med att använda autolevels, alltså så att bildredigeringsprogrammet själv får ställa in nivåerna.

För att se vad man kan ta för otroliga bilder med ett IR-filter så prova att göra en bildsökning i en sökmotor med sökorden ”IR photo”.
Njut och inspireras!

Av: Anna Blomdahl.

Artiklar av Anna B.

Jag är inte på något sätt en proffsfotograf. Jag vet knappt om jag ens vill kalla mig för fotograf. Men däremot så är jag en entusiast! Jag har fotograferat sedan jag var 6 år gammal, och såhär 17 år senare så har jag fortfarande inga planer på att sluta. Det jag alltid har varit intresserad av att föreviga är natur. Vackra vyer på skiftande höstfärger, åkrarna som bildar det skånska lapptäcket, färgsprakande himlascener. Men jag har aldrig blivit nöjd med bilderna. Aldrig någonsin. När jag var liten och fick de framkallade bilderna i postlådan så minns jag hur oerhört besviken jag blev av de mörka färgfattiga bilderna med låg kontrast. Under åren har jag bytt upp mig till bättre och bättre kameror. Men inte ens nu när jag har en digital systemkamera så blir jag nöjd med naturbilderna. Jag blir frustrerad över att jag varje gång måste redigera bilderna i datorn för att få fram färgerna som jag såg dem med mina ögon när jag tog bilden. Och en sak som är svår att redigera bort är den ljust blekgnistrande tonen som ligger över mina landskapsbilder. Det var bara nyligen som jag fick lära mig att fantastiska landskapsbilder bara är ett polarisationsfilter bort.

Ljus är ett nyckelord. När man fotograferar så kontrollerar hur mycket ljus som ska komma in i kameran (bländartal) och hur lång tid det ska komma in i kameran (slutartid). Det går att läsa om i vilken fotobok som helst. Men något som man som nybörjare sällan får lära sig är att man ibland också bör kontrollera vad för sorts ljus som ska komma in i kameran. Om du använder ett polarisationsfilter för att sortera bort det polariserade ljuset så får du blåare himlar, starkare färger, högre kontraster och mindre blänk i dina bilder. Titta på bilden nedan för exempel. De bilderna är enbart beskurna för att lättare kunna se skillnaderna. I övrigt är de helt oredigerade.

Eftersom det inte är alla som har fysik som sitt favoritämne så ska jag kort försöka mig på att förklara vad det är som händer med ljuset. Ljus har en våglängd, det betyder att ljus svänger med extremt små svängningar (som är så små att det inte går att uppfatta med blotta ögat). Det går alltså inte spikrakt fram. Om ljus träffar en blank yta så reflekteras det, det skickas alltså vidare. Det kan ske på glasrutor, vatten, snö, trädens blad och så vidare. Faktum är att reflektionsblänket också ses i himlen, eftersom solljuset reflekteras mot mikroskopiska små vattendroppar som finns i atmosfären. När ljuset reflekteras så blir en del av det (i somliga fall, vilket avgörs av vinkeln, inget alls) opolariserat ljus. Och det är det man vill undvika om man vill ha klara färger och inget reflektionsblänk. Med ett polarisationsfilter ser man till att man bara får med sig det polariserade ljuset in i kameran.

En annan bra sak med polarisationsfilter är det faktum att man måste snurra på dem, och på det sättet ökar eller minskar man mängden ”blänk-ljus” som kommer in i kameran. Hur mycket man ska vrida på det beror bland annat på vinkeln det opolariserade ljuset har. Men man behöver inte göra uträkningar för sådant, utan man ser tydligt i sökaren om man har lyckats stänga ute eller dämpa blänket samtidigt som man snurrar på polarisationsfiltret. För man vill kanske inte alltid få bort allt blänk.

Bra att veta är att polarisationsfiltret är att om man har det på kameran så tappar man 1-2 bländarsteg i ljusstyrka. Bilden blir alltså lite underexponerad (för mörk) i och med att man sätter det här glaset framför objektivet. Detta är dock enkelt löst genom att man ökar exponeringskompensationen (brukar stå i manualen för kameran hur man gör). Men det är en bra sak att känna till, så att man inte tror att man har gjort något fel om man får för mörka bilder.

Man bör också veta att även om man kan få bort blänket från i princip alla ytor så gäller inte detta metall. Istället för att se det som något dåligt (personligen anser jag inte att metallblänk brukar vara några problem) så kan man utnyttja det. När det gäller till exempel smyckefotografering så gör ett polariseringsfilter att man kan ta fram de vackra färgerna i stenar och färgdetaljer samtidigt som man har kvar det vackra smyckesblänket (för detta är en situation när man faktiskt vill ha blänk).

Polarisationsfilter kan man köpa i i princip alla fotoaffärer.
Mitt eget kommer från tvspelsweb.se.

Fler artiklar av Anna B.